Blog Image

www.kornhill.eu

Historiens prisma

Kung Ladulås Posted on 04 Oct, 2012 20:10:01

Det är en förmån att som författare tränga närmare och gestalta människor från en förgången tid. Att se sin egen existens på håll ger större frihet och förståelse. Att därefter iscensätta berättelsen och sedan i en roll gestalta en medmänniska från en annan epok förstärker upplevelsen av att tiden upphävs. Det förflutna och samtiden blir ett. Nuet reduceras till en passage i det både fantastiska och tragiska äventyr som vi kallar liv.

När jag genom historiens prisma ser vår egen tid framträder tydligare de strukturer som komplicerar tillvaron. Det tycks som om vi sitter fast i vår egen historia och upprepar destruktiva handlingsmönster. Vi skördar inte bara resultatet av vår egen sådd. Vi tvingas också smaka de bittra frukterna av andras misstag och maktfullkomlighet



Dramat Kung Ladulås i Barocksalen på Historiska Museet

Kung Ladulås Posted on 31 Aug, 2012 08:29:37

Nu drar Magnus Ladulås med sitt följe in på Historiska
Museet. Den 29-30 september samt 6-7 oktober kan man där möta en komplicerad
kung. Han kommer från en annan annorlunda spelplats och sommarens
kritikerrosade föreställningar på Nya Amfiteatern, en nybyggd scen i skön natur
på Adelsö.

Föreställningarna äger nu rum i den artefaktspäckade
Barocksalen med sin orgelläktare och högdragna prägel av makt och prakt. Den i detta
sammanhang mer primitive Magnus Ladulås agerar bland medeltida solblekta
krigstält och uråldriga vapen. (Utrustningen är lånad från Arn filmernas
scenografilager.) Hans strävan upp mot både makten och självaste himmelriket
långt bort från leriga åkrar, svettiga hästar och blodiga riddarsvärd får i
denna miljö ett extra lyft.

När Magnus på 1270-talet byggde Alsnö hus på Adelsö var
teglet ett nytt, modernt byggnadsmaterial som innebar en stramare och mer
respektingivande arkitektur än de gamla stockhusen med kvardröjande vikingatida
prägel.

Men här i museets barocksal skulle han kanske skämmas över sin
urmodigt enkla sköld. Såvida han inte känt avsmak för de överornamenterade
vapensköldarna som dominerar rummet. Den gamla rustika predikstolen i mörkt trä
skulle nog vara mera i samklang med kung Magnus asketiska religiositet i sann
franciskaneranda. Men troligtvis skulle salens något kalla pampighet inge honom
en eftersträvad ”skön känsla av makt”.

Spelrumensemblen och jag som regissör kommer också att
påverkas av den nya spelplatsen. Här behöver vi inte frukta att regn och oväder
ska tvinga oss att ställa in föreställningen. Det är tryggt att ha tak över
huvudet och att samarbeta med en stor institution som Historiska Museet minskar
lite av den utsatthet som en fri grupp kan känna.

Bilder: Barocksalen på Historiska Museet. Scenen riggas framför balkongen. Ett par bilder från sommarens föreställningar.

Men den otrygghet som präglade medeltida krigsherrars och
bönders liv, med ständiga maktkamper och plundringståg, kommer kanske i vårt
drama om Kung Ladulås att förstärkas av barocksalens slutna rum. På Adelsö lade
den fantastiska naturen som omger nya amfiteatern ett slags tröstande skimmer
över föreställningen med dess grymma överlevnadskamp och tragiska öden. Men det
är också möjligt att komiken och den sköna musiken blir än mer slagkraftig i ett
begränsat rum.

Det blir spännande att se hur den nya spelplatsen påverkar
ensemblen och pjäsen på gott och ont. Även publikens reaktioner ska bli
intressanta att ta del av.

Välkomna att se med egna ögon!



Jordiska bestyr

Kung Ladulås Posted on 20 May, 2012 18:53:45

Idag har jag varit upptagen med att hantera jord på många
olika sätt. Jag har också sett vilka resultat det kan få. Jag är fascinerad av
Jimmy Björk som hjälper mig att skulptera fram grusterrasserna på den nya lilla
amfiteatern i Stenby trädgård. Där skall en fältlägerliknande scenografi göras
som anstår Kung Ladulås.

Tillsammans såg Jimmy och jag hur det redan fanns olika
formationer i terrängen vilka var embryon till terrasser som passar in i
naturen. Han kom med sin grävmaskin och skopa. Under några timmar stod jag och
njöt av att se hur han hanterade den till synes klumpiga maskinen. Det var
faktiskt som att iaktta en skulptör i arbete när han ur jordmassorna skapade
ett vackert system av terrasser som planerat. Han är väldigt kunnig och kreativ
med känsla för form och struktur. Lekande lätt med jättemaskinen som redskap
formade han jordmassorna med skopan som vore den en smörkniv. Egentligen borde
man ha inbjudit en publik att ta del av denna spännande performance som blev en
installation.

Mellan repetitioner, städning, telefonsamtal och möten
arbetar jag frenetiskt med min trädgård. Men
ju mer jag gör eller får hjälp med desto fler ställen bör åtgärdas.
Trots att min tomt är ganska liten tycks den aldrig ta slut. I alla fall blev det
för mycket spring, lyft, krypande och krökande (av ryggen). Så mitt under ett
möte med Lotta, vår sminkös, fick jag det värsta krampanfallet någonsin i
låret. Jag höll faktiskt på att svimma. Jag fick rådet att ta magnesium vilket
jag nu gjort. Men muskeln är fortfarande mycket öm och stel (råd mottages gärna
hur man får bukt med muskelkramp. Jag är rädd för ett nytt anfall).

Idag är det alltså mycket kring kroppen, det praktiska och
jordiska. Kenneth Berger skriver i sin kommentar om vår längtan efter
paradiset. Rotandet i jord och grus som jag just nu uppslukas av är väl i
grunden betingat av denna längtan. (Eller ett sätt att hålla rastlösheten på en
armlängds avstånd).

För min inre syn ser jag trädgården blomstra, underbart
välsmakande grönsaker, bär och frukt mogna. Doftande rosor och porlande vatten.
Viloplatser för meditation och samtal. Men ju fler sittplatser jag åstadkommer
desto mindre tid får jag att sätta mig ner.

Beträffande Jimmys grävskopa på spelplatsen är den en följd
av min vision om en inbjudande och vacker plats i naturen där människor möts
och tar del av berättelsen om Kung Ladulås och de som levde i hans medeltida
värld.

Jag ringde till Kenneth och tackade för hans sensibla inlägg
om naturens skönhet, vemodet och själens obotliga ensamhet. Men han är också
praktisk och händig. Jag frågade om han ville hjälpa mig med en
bevattningsanläggning till mina odlingslådor. Jag vet att det i så fall kommer
att fungera bra. Han har redan gjort en i sin egen trädgård i Tyskland. Vilka
härliga bönor, grönsaker och frukter jag blev serverad varje dag under mitt vinterbesök
där! Källarförråden med egna trädgårdsprodukter tycktes outsinliga. Ett högst
påtagligt kulinariskt paradis! Jag önskar verkligen att alla hade rätten och
tillgången till allt det paradisiska som jorden ger oss.

Nu ska jag se en operaföreställning på TV, ett lämpligt
avslut på en mycket jordig dag.



Ekerö Kulturstipendium 2012

Kung Ladulås Posted on 05 May, 2012 19:33:27

Jag blev mycket glad över att få Ekerös kulturstipendium.
Nämndens motivering tycker jag är en elegant sammanfattning av min verksamhet:

”Beryl Kornhill tilldelas
2012 års Kulturstipendium för att hon under många år bidragit till olika former
av kulturupplevelser. Hon smälter samman teater, konst, sång och berättelser.
Temat är ofta Ekerö Historia
och då särskilt sådan som utspelat sig på Adelsö.

Teaterspelen har
handlat om vikingakvinnan Gerlög, drottning Kristina, Hildegard av Bingen,
munken Ansgar, samt kung Magnus Ladulås. Beryl Kornhill utbildar också vuxna
och ungdomar i olika ensembler på Adelsö, Munsö och Ekerö. Hon är
kulturentreprenören som samarbetar med näringsidkare och företagare. Den
kulturella upplevelsen har ytterligare en dimension, nämligen att skapa
intresse och marknadsföra vår historia för fler än de som bor i vår kommun.”

Egentligen är det konstigt att det betyder så mycket med
uppskattning och uppmuntran. Det är en slags kommunikation. Men jag tycker att
kreativiteten i sig ger en stor tillfredställelse som inte är beroende av yttre
bekräftelse. Det är fantastiskt att ha möjlighet att ägna sig åt något som ger
stimulans och mening, men som många vet innebär det också perioder av ensamhet
och tvivel.

När jag för snart 20 år sedan drabbades av en svår stroke
och en personlig förlust trodde jag att min liv var slut. Men under denna kris
insåg jag att utan andra människor är jag ingenting.

Tack alla ni som idag hjälper till att förverkliga projektet
Kung Ladulås. Tack även alla andra nya och gamla vänner för att ni finns, även
om jag inte alltid räcker till.



Att odla och att skapa

Kung Ladulås Posted on 03 May, 2012 20:49:23

1:a maj

Så underbart vackert det har varit idag. I morse slet jag
mig loss från Kung Ladulåsprojektet och kastade mig tillsammans med några
vänner ut i trädgården. Vi fejade och for allt medan saven sjöd och knopparna
brast. Men idag gjorde det inte ont som hos Karin Boye.

När tempot efter ett antal timmar sjönk satt jag en stund
och funderade över vad teater, regi och manusarbete har för likheter med
trädgårdsjobb.

För det första är det snart premiär för att öppna min
trädgård för besökare (se Tre Trädgårdar och en Runstenspark: http://www.runristare.se/arb/tretradgardar/tretradgardar.pdf).

Precis som när det gäller en teaterpremiär börjar en viss
desperation infinna sig inför dagen D …men det här blir ju inte färdigt …vi skulle ha haft
mycket mer tid …är det här verkligen något att visa upp …kommer växterna
(skådespelarna) att fungera som tänkt?

Men om jag lämnar rampfebertankarna som ligger på lur finns
det andra kanske mer intressanta likheter mellan att skapa en trädgård och att
iscensätta en pjäs.

Det handlar till exempel om form och struktur, att förmedla
en känsla eller insikt. Eller att göra något positivt av en svårighet. Kanske
komma på en helt ny scenlösning genom att samspela med det som redan finns. Att
se och lyssna på medspelare eller växter. Vad vill de, vart vill de ta vägen? Hur
kommer scenen – trädgården att te sig i fullt ljus. Vad händer i skuggan?

Kan en skärm, en mur, eller en kuliss ge större spänning åt
scenen – utsikten? Hur är förhållandet mellan träd och stenar, öppna ytor och
små rum. Relationen mellan växterna och människors förhållanden.

Ja, jag finner att både trädgårdsskapande och scenisk
gestaltning är spännande, dramatiskt och
meditativt. Ibland mycket tungt. Detta är både min passion och lycka.

Ibland bävar jag för svårigheterna och mår illa av rädsla
för ett misslyckande. Men likt ett barn som leker sugs jag självförglömmande in
i en värld av möjligheter, idéer och utmaningar, upplevelser och känslor. Jag
känner just nu en slags hänryckning och tacksamhet över att ha fått leva en
sådan här dag. För min inre syn ser jag många andra som just nu sitter i
skymningen och minns allt den här dagen gav. Kanske önskar ni liksom jag att
alla andra haft det lika bra.

Senare på kvällen:

En trädgård om våren är som en tom scen.

Men den där risiga nakna busken vet jag kommer att lysa
överhöljd av doftande blommor om några månader.

En tom spelplats med förvirrade skådespelare som inte minns
sina repliker. Inom några månader kommer även de att vibrera av liv.

Ur nästan ingenting kan hela världar uppstå. Det handlar
faktiskt om att våga tro innan man har sett. Våga sig ut på en tom spelplats.



Förkylningstider

Kung Ladulås Posted on 18 Apr, 2012 17:00:14

Nu var det ett tag sedan jag skrev på min blogg. När man
driver ett stort projekt blir ibland arbetsbördan så omfattande att allt annat
måste sättas åt sidan. Tiden försvinner i avtalade möten, nya möten, ändrade
möten, positiva överraskningar och oväntade problem, men också upplevelsen av
att ha flyt, att få gehör, vilket genererar än fler idéer och än fler skrivelser
möten och arbete. Kreativiteten tar över.

Men personliga relationer och egen rekreation kommer i kläm.
Kanske därför jag likt många andra just nu inte blir fri från en förkylning.
(Jag kommer att tänka på Hildegard von Bingens ibland depressiva texter). Så
kommer en dag som idag när man inte får någonting gjort (utom att skriva på bloggen)
och minsta småsak irriterar. Känns det igen? Hur framgångsrikt ett arbete än är
vet vi alla att det finns en oglamorös vardag bakom.

I sådana lägen betyder intellektuell stimulans mycket för
mig, men också att någon spinner vidare på det jag sökt förmedla. Någon som kan
ge nya vinklar.

Kenneth Berger är en god vän som ofta ger mig just detta.
Han befinner sig i sitt liv i ständig öppenhet för våra mänskliga dilemman. Han
lyckas alltid kasta nytt ljus över relationsproblem och det triviala, och ger
ett stimulerande lyft åt de tunga existentiella frågorna. Det som nyss var så
jobbigt, grått och ogenomträngligt upphöjs till en spännande aktivering av både
känsla och tanke.

Just en sådan här förkyld, snålblåsig aprildag när det känns
svårt att själv ”sätta kött på benknotorna” (se föregående blogginlägg) är det
inspirerande att läsa Kenneths reflektioner över mitt förra inlägg. Han är psykodramatiker
och präst, men framför allt en person som ärligt vågar ifrågasätta sig själv
utan skyddsnät. Därför kan han förstå och hjälpa andra som fallit ner i tvivlet
och livsledans kalla grav. En människa av kött och blod!

Precis nu ringde Jimmy Björk och meddelade att han kommer att
leverera fem lastbilar grus – 40 ton, till uppbyggnaden av amfiteatern i Stenby
trädgård. Det blir alltså lite mer än den handfull grus som jag stod med i mitt
första blogginlägg. Nu är det full fart på Kung Ladulås igen!

Slutligen ett av Hildegard von Bingens recept på hostmedicin
från 1100-talet:

”Om du har rethosta
skall du ta plommonkärnor krossa dem och lägga innanmätet i vin. Därefter
dricker du blandningen i små klunkar och du blir fri från din hosta. Skulle
detta inte hjälpa tar du ett gott vin och kokar en soppa och slurpar den i
dig.”

Foto: Carsten Gram



Kött på benen

Kung Ladulås Posted on 09 Apr, 2012 21:12:31

Annandag Påsk.

Jag sätter kött på de gamla benknotorna. När jag skriver ett
historiskt drama som Kung Ladulås utforskar jag de få historiska fakta som
finns att tillgå, drar slutsatser, funderar, tolkar. Jämför den bild av det
förflutna som växer fram ur historiens mörker med den nutid jag själv är en del
av. Känner igen mig själv och min samtid.

Arkeologerna öppnar den ena kistan efter den andra på
spaning efter Magnus Ladulås kvarlevor från 1290-talet. Många människor följer
med spänning denna intressanta forskning om en motsägelsefull svensk förgrundsgestalt,
som byggde sitt sommarresidens Alsnö hus här på Adelsö. Se Magnus Ladulås officiella
gravöppningsblogg på: http://magnusladulas.blogg.se med intressant information om den pågående forskningen och analyserna av de gamla benen.

Regissör och skådespelare är också en slags forskare. Vi
försöker utforska texten och levandegöra de längesedan döda, med våra kroppar
och muskler. Det förgångna gestaltas och transformeras till ett igenkännbart
nu. För det är endast genom oss själva och vårt eget nu vi har möjlighet att
förstå och uttrycka forna medmänniskors erfarenheter, känslor, tankar och
bevekelsegrunder.

Om vi och alla andra människor därtill hade förmågan och
viljan att utifrån detta egna nu leva oss in i framtida medmänniskors öden,
skulle kanske många återkommande misstag och onödiga tragedier kunna undvikas.

Vore det i så fall lättare för oss att, med en större
överblick och helhetssyn, inse hur avgörande våra beslut och handlingar i nuet
är för våra efterkommandes liv?Att allt egentligen existerar i ett enda nu. Ett sådant
tankesätt tror jag skulle förändras oss i grunden.

Många kistor återstår att öppna.

Hängiven framtidsforskning väntar.

Total inlevelse krävs.

Är det kanske en fråga om kärlek?



En lättnadens suck!

Kung Ladulås Posted on 08 Apr, 2012 13:40:46

Carsten Gram som Kung Ladulås. Foto: Ove Westerberg

En lättnadens suck!

Vi kan nu dra en lättnadens suck. Budgeten är i hamn! Som
väl är har både länsstyrelsen, landsbygdsstödet och Ekerö Kommun ställt
upp.

Men varför envisas med Adelsö? Där ibland en och annan
dunkel kraft huserar. Jo detta är den ö där jag bor och jag vill framhäva det
fantastiska världsarvet Hovgården där Magnus Ladulås byggde sitt slott Alsnö
hus.

Varför håller jag på? Varför utsätter jag mig för stora
utmaningar ekonomiskt och konstnärligt? Jo det är oerhört tillfredsställande att
med enkla medel lyckas skapa något ur ingenting.

Att förvandla en kanske tråkig
och omöjlig spelplats till något annorlunda och spännande eller att med endast
röst och kropp gestalta en text och fängsla människor med den.

Att åstadkomma
ett möte både rumsligt och mentalt med både kända och okända, unga och gamla.

Att skapa och berätta en bra historia. Med ett ord att skapa
liv på ”den tomma spelplatsen” i Peter Brooks och Shakespeares anda.

Ensemblen från år 2011. Foto: Ove Westerberg



Urgamla annorlunda spelplatser

Kung Ladulås Posted on 31 Mar, 2012 15:24:27

Med Kung Ladulås på ny utescen är vi i ett mycket gott
sällskap. Jag kom nyss hem från en rundresa i Turkiet. Vi besökte tre stora
amfiteatrar många tusen år gamla. Otroliga skapelser med fantastisk akustik!
Visserligen heter vår spelplats Stenby men
vi kommer inte att ha tillgång till de stenmassor som krävs till en sådan scen.
Men lite grus har vi.

Fotografier från Turkiet. Foto: Elias Lindén

Liksom jag reser folk land och rike kring för att besöka
fornlämningar och höra berättelser om det förflutna. Det känns väldigt
spännande att här på ön få gestalta vår egen bortglömda historia om Kung
Ladulås och hans anförvanter. På 1200-talet befann de sig här på världsarvet
Hovgården. Det är en tragisk och bloddrypande släkthistoria med maktkamp och
mord och vars grymma familjeintriger väl kan mäta sig med de stora grekiska
tragedierna. Eller varför inte en modern thriller om maktfullkomliga och
psykopatiska massmördare? Ibland är det så ruskigt att det blir skruvat eller kanske
till och med roligt.



Andra annorlunda spelplatser

Kung Ladulås Posted on 27 Mar, 2012 07:15:03

Andra annorlunda spelplatser

Som dramatiker, regissör och skådespelare har jag arbetat på
många annorlunda spelplatser. Det är stor spännvidd mellan en sjönära utescen
på Adelsö till ett tunnelbanetåg på färd som jag fick låna av SL.

1995 spelades
den gigantiska uppsättningen av min pjäs Gerlögs runa på utescenen för 8000
personer. Bland annat hade vägverket köpt två hela förställningar. Vid det
andra speltillfället ösregnade det under alla de tre timmar spelet pågick. Vi
hoppades att publiken skulle gå hem i pausen men tyvärr var man stormförtjust
och ville till varje pris se hela pjäsen. De sa att det var det mest
fantastiska de hade upplevt med dessa kroppar i våta kläder och att det såg ut
som om vi kommit upp direkt ur Hovgårdens vikingatida gravar. Själva var de
försedda med sjöstövlar, regnställ och paraplyer (kanske ett tips inför årets
spelningar i Stenby trädgård!).

1997 var det dags för Strindbergs ”Till
Damaskus” som vi spelade i en tunnelbanevagn på färd mellan Kungsträdgården och
Akalla-Hjulsta. Jag hade skrivit en ramhandling som satte Strindberg i en modern
kontext. Vi fick väldigt bra recensioner men det var ett otroligt hårt fysiskt
arbete att spela i denna miljö. När vi kom till infernoscenen var t-baneföraren
så inspirerad att han körde in tåget i en hemlig tunnel. Där stod tåget stilla
hela scenen som spelades i skenet av ficklampor. Föraren fick tåget att låta
som ett jättestort flåsande djur i mörkret.

Till dessa spektakulära spelplatser
kommer kyrkor, museer, teatrar, bibliotek, trädgårdar, och namnkunniga
festivaler. Inte att förglömma sjukhus, bygdegårdar i hela Sverige och Norge.

Men att spela i en avdelad gymnastiksal med pågående handbollsmatch
i andra änden kan väl närmast betecknas som en enorm prövning.



En ny annorlunda spelplats

Kung Ladulås Posted on 22 Mar, 2012 10:57:51


Det är bara att spotta i nävarna och be om vackert
väder. I juli!Då ska en annorlunda teaterscen byggas i Stenby trädgård på
Adelsö
. Det blir nypremiär den 4/7 med Kung Ladulås – ett stort
historiskt drama med medeltida musik.

I den här branschen måste man alltid
börja om från början, nästan. Visserligen blev spelet en riktig succé 2011 men
man kan aldrig vila på gamla lagrar. Som väl är gjorde jag och ensemblen ett
jättejobb förra året men nu bygger vi en ny spelplats. Så här inbjudande såg
spelplatsen ut för en vecka sedan. Men jag ser framför mig platsen i grönska
och sjön som glimtar mellan trädstammarna.

Under våren ska jag berätta om hur
en scen växer fram ur drivorna. Jag ska också ge glimtar från repetitionsarbetet
och produktionsarbetet. I produktionsarbetet har jag stor hjälp av bland andra Lennart
Lundblad kulturchef i Ekerö Kommun. Han är liksom jag operasångare i botten och
vi har båda utbildats på Teaterhögskolan i Göteborg. Det är underbart att få
hjälp av honom som tidigare varit marknadschef på Kungl. Operan i sju år.
Tillsammans med mina erfarenheter av mera turbulenta spelplatser tror jag att
det kan bli riktigt bra. I vilket fall som helst blir det kanske lite lugnare
till hösten när vi är inbjudna att spela Kung Ladulås på Historiska Muséet.