Jag blev mycket glad över att få Ekerös kulturstipendium.
Nämndens motivering tycker jag är en elegant sammanfattning av min verksamhet:

”Beryl Kornhill tilldelas
2012 års Kulturstipendium för att hon under många år bidragit till olika former
av kulturupplevelser. Hon smälter samman teater, konst, sång och berättelser.
Temat är ofta Ekerö Historia
och då särskilt sådan som utspelat sig på Adelsö.

Teaterspelen har
handlat om vikingakvinnan Gerlög, drottning Kristina, Hildegard av Bingen,
munken Ansgar, samt kung Magnus Ladulås. Beryl Kornhill utbildar också vuxna
och ungdomar i olika ensembler på Adelsö, Munsö och Ekerö. Hon är
kulturentreprenören som samarbetar med näringsidkare och företagare. Den
kulturella upplevelsen har ytterligare en dimension, nämligen att skapa
intresse och marknadsföra vår historia för fler än de som bor i vår kommun.”

Egentligen är det konstigt att det betyder så mycket med
uppskattning och uppmuntran. Det är en slags kommunikation. Men jag tycker att
kreativiteten i sig ger en stor tillfredställelse som inte är beroende av yttre
bekräftelse. Det är fantastiskt att ha möjlighet att ägna sig åt något som ger
stimulans och mening, men som många vet innebär det också perioder av ensamhet
och tvivel.

När jag för snart 20 år sedan drabbades av en svår stroke
och en personlig förlust trodde jag att min liv var slut. Men under denna kris
insåg jag att utan andra människor är jag ingenting.

Tack alla ni som idag hjälper till att förverkliga projektet
Kung Ladulås. Tack även alla andra nya och gamla vänner för att ni finns, även
om jag inte alltid räcker till.