Andra annorlunda spelplatser

Som dramatiker, regissör och skådespelare har jag arbetat på
många annorlunda spelplatser. Det är stor spännvidd mellan en sjönära utescen
på Adelsö till ett tunnelbanetåg på färd som jag fick låna av SL.

1995 spelades
den gigantiska uppsättningen av min pjäs Gerlögs runa på utescenen för 8000
personer. Bland annat hade vägverket köpt två hela förställningar. Vid det
andra speltillfället ösregnade det under alla de tre timmar spelet pågick. Vi
hoppades att publiken skulle gå hem i pausen men tyvärr var man stormförtjust
och ville till varje pris se hela pjäsen. De sa att det var det mest
fantastiska de hade upplevt med dessa kroppar i våta kläder och att det såg ut
som om vi kommit upp direkt ur Hovgårdens vikingatida gravar. Själva var de
försedda med sjöstövlar, regnställ och paraplyer (kanske ett tips inför årets
spelningar i Stenby trädgård!).

1997 var det dags för Strindbergs ”Till
Damaskus” som vi spelade i en tunnelbanevagn på färd mellan Kungsträdgården och
Akalla-Hjulsta. Jag hade skrivit en ramhandling som satte Strindberg i en modern
kontext. Vi fick väldigt bra recensioner men det var ett otroligt hårt fysiskt
arbete att spela i denna miljö. När vi kom till infernoscenen var t-baneföraren
så inspirerad att han körde in tåget i en hemlig tunnel. Där stod tåget stilla
hela scenen som spelades i skenet av ficklampor. Föraren fick tåget att låta
som ett jättestort flåsande djur i mörkret.

Till dessa spektakulära spelplatser
kommer kyrkor, museer, teatrar, bibliotek, trädgårdar, och namnkunniga
festivaler. Inte att förglömma sjukhus, bygdegårdar i hela Sverige och Norge.

Men att spela i en avdelad gymnastiksal med pågående handbollsmatch
i andra änden kan väl närmast betecknas som en enorm prövning.